Uten en tråd?

Jens Bjørneboe står i disse dager tiltalt for å ha skrevet den beslaglagte Uten en tråd. Hva er det som motiverer denne beslagleggelsen og den nåværende rettssak?

Av: Johanna Schwarz, 3. juni 1967

Den svenska översättningen av den i Norge beslagtagna Uten en tråd, har bevisat två ting. För det första har den än en gång klargjort, att det man inte kan förhindra, bör man vara försiktig med att förbjuda. Boken har, såvitt jag förstår, kommit in i de tusen, för att inte säga många tusen hem och därmed gjort svensk bokexport en värdefull tjänst. Det andra som har bevisats är, att norrmän mycket väl kan läsa svenska, om de bara vill.

Förtjänar då detta verk all den gratisreklam som åklagarmyndigheterna har bestått det?

Nej och ja. Författaren nämnde själv vid ett privat samtal med mig, att han betraktar boken som ett verk av mindre djupsinnighet. Å andra sidan har han inte velat – och heller inte kunnat – göra något som är meningslöst. Ingen kan springa ifrån sin egen begåvning och sitt eget engagement. Såvitt jag kan se, är också detta en tendensroman och går som sådan in i den långa raden av debattinlägg, som flutit ur författarens penna.

Om man bortser från några skönhetsfel, inser jag inte, varför inte denna bok skall kunna inta sin naturliga plats i raden av författarens övriga skönlitterära verk. Den gör det ju faktiskt genom sitt centrala innehåll, en tanke som kommer fram i allt Bjørneboe har skrivit, vare sig boken nu råkar handla om experiment med människor i koncentrationslägren eller kvävning av barns känsloliv i moderna skolor, vare sig han skriver om orimlig behandling av landsförrädare eller av vanliga småtjuvar: Denna genomgående röda tråd, som alltså också finns i den bok, som påstås vara utan tråd, är författarens indignation mot dem som behandlar medmänniskor som objekt. Det är den fundamentala omoralen, och på denna punkt vet författaren inte av kompromisser. Om människor skulle råka överskrida yttergränserna för det som har fått det borgerliga honnörordet «normalt» spelar ingen roll. Det utesluter inte, att de kan visa respekt och hänsyns mot sina medmänniskor. Och det är detta det kommer an på.

Forkortet versjon av den originale artikkelen.
Les også Fra domfeltes synspunkt.

---
DEL