Tomas Tranströmers bekännelser


En känsla av maktlöshet har uppstått, det är som om jag förlorat en släkting. Ingen kunde vara så ödmjukt talangfull som Tomas Tranströmer. Jag bär med mig fina minnen från mina samtal med honom och Monica i Stockholm, Västerås och Uppsala, och överallt i hans poesi. Må du få frid i himlen, min vän, för […]

Email: redaksjon@nytid.no
Publisert: 15. april 2015

En känsla av maktlöshet har uppstått, det är som om jag förlorat en släkting. Ingen kunde vara så ödmjukt talangfull som Tomas Tranströmer. Jag bär med mig fina minnen från mina samtal med honom och Monica i Stockholm, Västerås och Uppsala, och överallt i hans poesi. Må du få frid i himlen, min vän, för Gud har längtat efter dig och din poesi. Och mina lyckönskningar till Gud. Den fredagen stod radion på som vanligt när jag åkte uppsalabussen in till centrum från min lägenhet i Eriksberg. Ibland tar jag notis om den, ibland inte. Plötsligt hörde att jag radiorösten uttalade sig om Tranströmers dikter. För mig var det ingenting överraskande eftersom jag tar …

Kjære leser. Du må være abonnent (69kr/mnd) for å lese flere artikler i dag. Kom evt. tilbake i morgen, eller logg inn under om du har abonnement.

Innlogging

Abonnement kr 195 kvartal