På vandring i dagens Europa

Fabian Göranson tegner et melankolsk og kjærlighetsfullt portrett av et kontinent som fortsatt lever i fortiden, men som desperat leter etter en levedyktig fremtid.
Avatar
Valdés er forfatter, antropolog og aktivist.
Email: agora158@gmail.com
Publisert: 03.12.2018

När jag läser Fabian Göransons bok i serieform Drömmen om Europa, utgiven på Galago förlag, slås jag av en känsla av déjà vu. Samma känsla som jag hade som tonåring då jag läste Jack Kerouacs bok On the Road, beatgenerationens stora roman, en bilresa genom det väldiga USA.

Kerouac reste runt mellan 1947 och 1950, direkt efter andra världskrigets slut. Resan var ett försök att förstå USA och vad drömmen om Amerika handlade om.

Fabian Göranson och hans reskamrat Daniel Berg reste runt under en månad i juni 2018 i Europa, sökande efter en europeisk identitet. Men det är också en inre resa – ett ständigt pendlande mellan det lokala och det globala, det personliga och det stora.

Diktatur, korrupsjon og industrielle ørkener

«Jag föddes 1978 då hela östra Europa styrdes av stenhårda kommunistiska diktaturer.» Fabian placerar sig själv i centrum av berättelsen, det är hans röst som berättar, det är hans surrealistiska världsbild som bjuds. Han är inte dömande, men saklig, dagens Europa är också detta som han upprepar som ett mantra: «Ukraina: inbördeskrig, Vitryssland: stenhård diktatur, Turkiet: inbördeskrig och diktatur, Ryssland: diktatur.»

«Brussel er som et Roma uten uiner, som en Kreuzbersubkultursom et postapokalyptisk
Paris.»

Resan var både en initiationsresa och en bildningsroman – de träffade människor som gav dem nycklar till städer och länder – de åkte genom yppiga landskap och industriella öknar.

Tyskland är både fragmenterat och skuldtyngt – Italien korrupt och vänligt, glesbygd och avfolkad – migranter från Makedonien och Montenegro reser runt i byggarbetslag. Hemkänslan är borta.

I Ungern presenteras ett Budapest med väggar affischerade med Soros’ ansikte. Vad vill denna filantropiska kapitalist som gör sig känd för sitt stöd till flyktingar som anländer till Europa?

I Warszawa – som är gjort som en kuliss med byggnader som ser helt identiska ut med de som förstördes under kriget – försöker unga polacker finna svar och hopp för framtiden.

Bryssel, där Fabian bodde i två år som ung tonåring, beskrivs på följande sätt: «Bryssel är som ett Rom utan ruiner, som en Kreuzberg utan subkulturer, som ett postapokalyptiskt Paris.»

I Frankrike är det mest Paris som visar mångfald och förfall: «Hela Belleville är som ett stort afrikanskt bröllop,» skriver Fabian. Kvarteret var tidigare mest afrikanskt, nu är det kineser och vietnameser som har tagit över.

I det parisiska kvartalet Marais försöker Fabian äta en falafel på L’As du Falafel, men kön på hundratals turister skrämmer honom. Det är kanske i Marais som gentrifieringsprocessen är mer påtaglig. Det gamla judiska kvarteret har nu förvandlats till ett reservat för modebutiker och rika resenärer. På en gammal hamam tronar nu en Gucci-butik.

Med hjälp av teckningar i blått och svart ritar Fabian Göranson ett melankoliskt och kärleksfullt porträtt av en kontinent som lever kvar i det förflutna, men som desperat letar efter en gångbar framtid.

En moderne Marco Polo

Språket är genomgående vackert och barockt, Göransons funderingar är både fyndiga och träffande. «Jag drömmer om städer jag aldrig varit i,» och Italo Calvinos magnifika De osynliga städerna (1972) uppstår som mäktig referens. Som en modern Marco Polo åker Göranson genom en ärrad kontinent som är byggd på slaveri och kolonialism.

Som en moderne Marco Polo reiser Göranson gjennom et arrete kontinent som er bygd
på slaveri og kolonialisme.

Staden Nantes i Frankrike blev rik på triangelhandel, svarta slavar byttes i staden mot tobak, kakao och socker, som såldes vidare med stora vinster. Till och med Voltaire, som skrev eldiga pamfletter mot slaveriet, ägde en del av ett företag som sålde och köpte slavar i samma stad.

Under resan träffar Daniel och Fabian teoretiker och poeter, smugglare och prostituerade, murare och intellektuella. De bor på enkla hotell och äter snabb mat på kaféer. De försöker smälta in. De åker som moderna backpackers, men bär med sig tyngden av en döende modernitet.

I Belgrad och Makedonien ser Göranson tydliga spår av kriget, ett stamkrig mitt i Europa, som kriget i Jugoslavien kallades. Ett krig där hatretoriken var betydelsefull, och där grannar slog varandra ihjäl. I Grekland ser han döende tiggare och knarkare – kontrasten mellan rika och fattiga är extrem, och flyktingarna som lever i tält, gör staden till en smältugn.

Europa på randen av skilsmisse?

Fabians bok är både personlig och allmängiltig. Det börjar med en antydan till skilsmässa och det slutar med en skilsmässa – utan dramatik, utan hat. Det trygga Sverige är en del av Europa och dess mystik, men det är också en plats i periferin, i gränsen, som romarna kallade limitanae: soldaterna som skyddade imperiets yttre gränser och som oftast rekryterades från barbarstammarna, som fick en del mark och guld för att bekämpa invasionerna av sina förra landsmän.

I ett samtal som Fabian Göranson och Daniel Berg för med dem de möter längs resan, speglas också oron mot flyktingströmmen som vandrar mot Europa och som måste integreras.

Romarnas recept var att göra dem till medborgare och anförtro dem gränsernas skydd. Det återstår att se om dagens lösning kan vara en liknande.

Drömmen om Europa är båda drömlik och surrealistisk, men samtidig är det en smärtsam läsning, vacker och skör som en grekisk kärl.

 

Kommentarer