Overmennesket Pippi


Det opprinnelige Pippi Langstrømpe-manuset ble avvist av Bonniers i 1944, men er nå utgitt som egen bok.

Idéhistoriker og fast kritiker i Ny Tid.
Email: kjetkor@online.no
Publisert: 2007-08-30
       
Ur-Pippi (originalmanus)
Forfatter: Astrid Lindgren
Forlag: Cappelen Damm, 2007
[barnebokhistorie] I et middagsselskap hjemme hos Olof Lagercrantz en vårdag i 1966 skrøt forlagssjefen Gerard Bonnier av at det var han selv som hadde refusert Pippi-manuset som i 1944 kom til Bonniers Barnbibliotek. Den ukjente og litt nervøse borddamen som fikk gleden av å høre om denne handlekraften, var Ulla Lundquist, som i 1979 skulle komme til å ta doktorgraden på en avhandling om Pippi Langstrømpe. Da Lundquist i første halvdel av 1970-tallet bestemte seg for dette prosjektet, fikk hun uventet drahjelp av Astrid Lindgren selv: Det maskinskrevne originalmanuset var intakt og til utlån!

På midten av 1970-tallet kontaktet Lindquist Gerard Bonnier igjen. Men da var minnet om middagsselskapet hos Lagercrantz’ visket ut. «Njae, inte var det han själv som tillskyndade refusen, nej, det måste ha varit någon på barnboksredaktionen.» Æres den som æres bør!

Vilje til makt

Nå har orginalmanuset omsider blitt utgitt, med Lundquists utfyllende kommentarer. Dette opprinnelige Pippi-manuskriptet ble skrevet før Astrid Lindgrens debut med Britt-Mari lättar sitt hjärta (1944). Det ble sendt til Bonniers 27. april 1944 med et vedlagt brev som begynner slik: «Inneliggande tillåter jag mig översända ett barnboksmanuskript, som jag med full förtröstan emotser i retur snarast möjligt. Pippi Långstrump är, som Ni kommer att finna, om Ni gör Er besvär att läsa manuset, en liten Uebermensch i ett barns gestalt, innflyttad i en helt vanlig miljö. Tack vare sina övernaturliga kroppskrafter og andra omständigheter är hon helt oberoande av alla vuxna och lever sitt liv ackurat som det roar henne. I sina sammandrabbningar med stora människor behåller hon alltid sista ordet.
Hos Bertrand Russell (Uppfostran för livet, sid. 85) läser jag, att det förnämsta instinktiva draget i barndomen är begäret att bli vuxen eller kanske rättare viljan til makt, och att det normala barnet i fantasien hänger sig at föreställningar, som innebära vilja till makt.»

En barnebokstjerne som får et slikt fødselsvedlegg lar seg selvfølgelig ikke stanse av opportunistiske forlagssjefer eller sendrektige barnebokredaksjoner.
9. august purret Lindgren på forlaget: «Härmed får jag i all vänlighet efterhöra, hur lång tid det egentligen tar att få en bok refuserad på Edert v. förlag.» 20. september fikk hun et avslag fullt av standardfraser (utgivelsesplanen for både 1945 og 1946 var allerede …


Kjære leser. Du har nå lest månedens 3 frie artikler. Så enten logg inn hvis du har abonnement, eller støtt oss gjerne ved å tegne et abonnement for fri tilgang?