Arwen Currys prisbelönade Worlds of Ursula K. Le Guin har i sommar blivit visat på PBS, i höst på cafébiografen Vester Vov Vov i København, och i november var det möjligt att se dokumentären på festivalen IDFA i Amsterdam. Den visas i Berlin, Bilbao och Amsterdam i december.
Många av Le Guins (1929–2018) böcker har placerats inom fantasy och science fiction, och hon var en av USA:s främsta författare. Som Jules Verne beskrev hon världar som skulle komma, men inte robotar eller maskiner, utan om vardagsmagi, magin som finns inbyggt i språket och i våra interaktioner. På samma sätt som Verne förutsåg resor till månen och andra tekniska framsteg, förutsåg Le Guin – som var uttalad anarkist och frihetlig aktivist – Västerlandets katastrofer: främlingsfientligheten, de ekologiska förödelserna – och hon förutspådde kapitalismens fall. Som född i 1929 fick hon uppleva det bästa och det värsta av USA:s historia. Hennes böcker tog alltid de förtrycktas parti, hon gav en röst till transsexuella, till ensamma tonåringar, till svarta, till urinvånarna.
Göteborg 1989
Hun var dotter till två viktiga antropologer, Alfred och Theodora Kroeber, och följde dom i deras fältarbete bland Kaliforniens karga landskap, som var heligt för många urfolksamerikaner, och till Peru och Mexiko. Alfred Kroeber forskade mellan annat om Ishi, den sista medlemmen av yahi-stammen, som hade decimerats av folkmord och sjukdomar som blev överförda via kontakten med kolonisterna. Genom Ishi lärde Kroeber sig en hel del om de amerikanska urinvånarna, deras vanor och sagor.
I 1989 mötte jag Ursula K. Le Guin i Göteborg, och vi samtalade om The Dispossessed (1974), som kom att påverka många i min generation. Den lästes som en ny On the Road och blev lika betydelsefull som Kerouacs roman. På samma sätt som
beat-generationen uppfattade möjligheten om att köra bil på långa motorvägar var en metafor för frihet och självsökande, blev The Dispossessed en ny gräns att gå bortom.
Romanen fick både Hugo- och Nebula-priset – de två största utmärkelserna för en science-fiction-bok. Den handlar om två parallella planeter: Jordliknande Urras är rik på resurser och drabbas av ett permanent kallt krig mellan ett kapitalistiskt och ett socialistiskt system. Anarres, där huvudpersonen Shevek bor, är däremot en fattig planet där alla delar på allt och det inte finns någon formell regering eller styrelse.
Genom sina böcker ville Le Guin gärna belysa anarkismens djupa filosofiska rötter.
Jag frågade Le Guin den gången om urinvånaren Ishi var en förebild för Shevek, och fick svaret: «Självklart! Ishi visade för oss ett annat sätt att leva på. Dom hade ingenting privat – allt delades av alla, och ingen ackumulerade någonting. Om man inte villa dela något, då kunde man inte använda det heller.»
Shevek, som är på besök på planeten Urras – varifrån hans förfäder emigrerade för att etablera en utopi på Anarres – är förbluffad. Begrepp som ägande, brott och stöld är främmande för honom.
Anarkismens rötter
Genom sina böcker ville Ursula K. Le Guin gärna belysa anarkismens djupa filosofiska rötter. Som hon själv sa under vårt samtal: «Jag tror inte att anarkismen och kaos är relaterade till varandra. Många belackare av anarkismen säger det, att inget samhälle i världen har styrts av anarkister. Men jag brukar nämna Pariskommunen, spanska inbördeskriget eller de baskiska autonoma regionerna. De styrdes lokalt och saknade centrala styrningsmedel.»
I The Dispossessed säger Shevek: «Du kan inte köpa revolutionen. Du kan inte göra revolutionen. Om den inte finns hos dig, i din själ, finns den inte.» Le Guin understreckade: «Säg inte att Shevek är min hjälte. Jag skriver inte om hjältar; jag skriver om drömmare, om utopister, om folk som drömmer om andra världar. Jag har blivit klassificerad som en science-fiction-författare, men jag har aldrig gillat den beteckningen. Jag skriver om upproret, om att söka sig bortom de givna ramarna. Ishi lärde min far att tänka i andra banor – som Claude Lévi-Strauss – att gå tillbaka till ‘det vilda tänkandet’ som vi har förlorat.»
Världar som skulle komma
Le Guins The Left Hand of Darkness (1969) och The Earthsea Cycle #1–3 (1968–2001) är viktiga böcker; man kan inte se Harry Potter utan dem. Ursula K. Le Guin skapade nya former att skriva fantasy på. Hon ifrågasätta nationer och genus – vad är det att vara kvinna eller att vara man? På främmade planeter eller i andra världar är inga regler givna; man kan vara politisk, utopiker, ateist. Man är fri från vår världsbild – fri från vår ideologiske börda.
