Blackwater – från Irak til Venezuela

SOLDATER: Vad är konsekvenserna av att «utkontraktera» kriget i ett så känsligt område som Mellanöstern?
FOTO: PATRICK BAZ, AFP/NTB SCANPIX
Avatar
Valdés er forfatter, antropolog og aktivist.
Email: agora158@gmail.com
Publisert: 01.07.2019

Den 13–15. maj samlades flera av världens största vapenföretag på Stockholmsmässan i Älvsjö för att marknadsföra sina produkter. Bland de medverkande finns flera vapenföretag som tillverkar kärnvapen och företag vars vapen används mot civila i kriget i Jemen.

Bland de företag som kom att ställa upp där, är flera svart-
listade, till exempel
brittiska Babcock International, som är centralt för produktionen av en ny brittisk flotta Trident atomubåtar. Babcock International finns med på Nordeas och Swedbanks listor över företag som bankerna inte investerar i, på grund av deras inblandning i kärnvapenproduktion.

Till mässan kom också inköpare från det amerikanska paramilitära företaget Academi (förutvarande Blackwater USA och Xe Services), grundad av den republikanske miljardären Erik Prince. Han är bror till Donald Trumps utbildningsminister Betsy deVos och medlem av Trumps inre krets. Blackwater startades 1997 och blev snabbt anlitat av den amerikanska regeringen för att bland annat vara spjutspetsen i kampen mot colombianska knarkbaroner. Kampanjen presenterades av president Clinton år 2000 och gick ut på att träna colombianska poliser och soldater i terrorist-bekämpning och urbant krig. Amnesty International kritiserade redan då företagets metoder, och colombianska politiker ansåg att företagets delaktighet i kampen mot knarket var en dimridå för att bekämpa den inhemska gerillan, FARC och ELN.

Blackwater avstängd

Men det var inte i Sydamerika Blackwater agerade – efter redan 2003 fick de uppdraget att skydda amerikanska högre befäl och tjänstemän. Deras arvode var sexsiffriga belopp, och vanliga soldater lämnade armén för att värvas av företaget.

De fick ansvarsfrihet och blev «oberörbara» – ingen domare eller polis kunde döma dem.

Fem vittnen vittnade om att vakterna sköt utan att ha blivit provocerade, och att både civila och irakiska poliser fick springa för
livet för att söka skydd.

Den 16. september 2007 ändrades allt detta i det som skulle kallas för Nisour Square-massakern, där 17 irakiska civila sköts och mördades av Blackwaters legoknektar.

Fem vittnen vittnade om att vakterna sköt utan att ha blivit provocerade, och att både civila och irakiska poliser fick springa för livet för att söka skydd. Fem av vakterna anklagades och blev dömda som skyldiga till mord och maktmissbruk i en rättssak i USA. Men domen ogillades av en högre instans, och företaget betalade i hemlighet stora summor till offrens familjer.

Denna incident påverkade de diplomatiska relationerna mellan Irak och USA. Blackwater blev tillfälligt avstängt från landet. Men snart kom de tillbaka under nytt namn och opererade under falsk flagga. Anklagelserna mot deras metoder har följt företagets raketfart i börsen, och idag är Academi ett av de högst värderade företag i sin bransch. President Trump föreslog att de skulle ersätta de amerikanska soldaterna som ska lämna Syrien. Den israeliska tidningen Haaretz ser med oro på en sådan utveckling och varnar om konsekvenserna av att «utkontraktera» kriget i ett så känsligt område som Mellanöstern.

Venezuela

Nu har en grupp av rika venezolaner samlat pengar för att bilda en armé på 5000 medlemmar av Academi som kan gå i spet för en invasion av Venezuela. De är redan bekanta med området från den tiden de var verksamma i Colombia och skulle säkert bidra till en allvarlig incident i det krisdrabbade landet, men ingen är beredd att betala ett så högt pris. Maduros rival om presidentämbetet, Juan Guaidó, missbedömde de venezolanska militärernas lojalitet mot Maduro och söker nu stöd från USA. Men i Trumps närmaste cirkel vill inte någon riskera ett nytt Vietnam. Det blir kanske Academi som får ta första steget.

I Bagdad lärde jag känna en ung man från Peru. Han var en av dem som skyddade hotellet där vi internationella journalister bodde. Han längtade hem och ringde till mig flera gånger, vi utväxlade brev. Häromdagen ringde han och berättade att han var i Colombia nu, vid gränsen, och att han och hans förband deltog i militära manöver. Da jag frågade om de hade något med Venezuela att göra skrattade han kort och sade: «Tro inte på allt vad tidningar skriver. Jag ringer om det blir någon ändring.»

Kommentarer